borntobewilde.blogg.se

Nu har det gått lite förlänge igen. Har varit så mycket sista tiden och är en rätt trött mamma faktiskt. Wilde har varit med om en del veckorna som gått så jag tänkte berätta om det de närmsta dagarna. Vi börjar med att han varit på sväljröntgen. Wilde äter ju inte själv som de flesta av er redan vet. Han vägrar att svälja maten. Eller verkar inte förstå att det är det man ska göra. Men vi försöker och kämpar varje dag. För det första så vill vi ju självklart att han ska kunna äta själv. Väldigt gärna. Men sen är det ju viktigt för matsmältningen också. Kroppen tar upp mat mycket bättre om man får det genom munnen. Så tror jag att det är bra för hela Wildes utveckling med. Smakupplevelser i munnen. För att förstå mer hans problematik så gjordes en sväljröntgen där Wilde fick svälja (eller iallafall bli typ tvingad att svälja) samtidigt som bilder togs. Hela matens gång från tungspetsen ner till magen. Han fick olika konsistenser för man skulle försöka se vilken som passar honom bäst. Tyvärr så gav inte sväljröntgen några positiva besked. Wilde har ingen what so ever naturlig sväljreaktion. Ni vet, när maten kommer i munnen så skjuts den bak med tungan för att sen svälja ner det i matstrupen. Wildes tunga gör inte något sådant. Den är helt still och maten rinner och samlar sig antingen längst fram i munnen bara- så sitter han så tills det rinner ut eller så rinner det ner i strupen och han paniksväljer. Det sker inte naturligt alls och han aspirerar lite. Det betyder att han får mat i luftstrupen ibland. Inte bra. Så vi måste vara väldigt försiktiga nu när vi ger honom mat och speciellt dricka som är så löst har vi nästan slutat och ge. Inte för vi ger upp, men vi vill ju inte skada honom eller göra honom sjuk på köpet. Vi kämpar fortfarande på och vi kommer aldrig ge oss. Vi kämpar i extra hård motvind förstår vi efter röntgen, men vi kämpar. Och det får ta den tid det tar. Men Wilde SKA äta munnen.