Idag är dagen då vi gör entré innanför BUS väggar igen. Det är inte utan ångest. Vi vill inte tillbaka till "vår" sjukhusvärld. Jag är givetvis glad och tacksam för att Wilde ska få sina operationer, men att vistas en vecka där igen tar mot något fruktansvärt. Sen är känslan för Wildes operationer helt annorlunda nu med. Innan när vi var inlagda så va man så inne i det. Det hände något nytt varje dag och allt gick i ett. Man kände inte efter. När Wilde opererade sina ljumskbråck eller sövdes för andra anledningar så kände jag inte speciellt mycket. Jag hade slutat känna efter. Nu har man varit hemma ett tag. Börjat mjukna. Börjat känna efter. Bara tanken på att de ska skära i honom nu och smärtan för honom efteråt får mig att vilja kräka. Han har haft nog med allt sånt här! Men sen vet jag att ett liv som han har nu är inte hållbart. Han har kräkt mycket blod sista veckorna. Antagligen för att slemhinnorna och hans insida frätt sönder pga alla uppstötningar och kräkningar. Det är så synd om honom. Så det blir en tuff vecka framför oss, men förhoppningvis kommer den öka livskvalitén för all framtid!
7 kommentarer
Petra
30 Jun 2015 11:09
Hej! Ni är så tappra och fantastiska! Förstår att det känns hemskt men jag hoppas det blir bra! Tänker på er och önskar lycka till, stor kram till er alla!
Birgitta
30 Jun 2015 11:48
Lille vän. Vad du får gå igenom.
Eva
30 Jun 2015 15:10
Massor med styrkekramar till er alla, kram mormor och morfar
Emma
30 Jun 2015 17:35
Vilka kämpar ni är❤️⭐️❤️
Jeanette
30 Jun 2015 18:57
Så otroligt söt och go❤️❤️❤️Tänker på er💞
Smoster
30 Jun 2015 20:23
Mina hjärtan ❤️ Lillasyster och Wilde 😘
Pamela
01 Jul 2015 07:45
Vet att ni alla är otroligt starka. Fortsätt med det så ska du se att allt ordnar sig kram ❤️
Kommentera